Detta kan verka som en konstig fråga – att damunderkläder är sexiga anses väl vara någon slags ”allmän sanning”. Men ”allmänna sanningar” är aldrig allmänna; de hör alltid hemma i en viss tid och viss kultur. Under en mycket lång tid var underbyxor inte något som bars av kvinnor i den västliga världen; det skulle komma att dröja ända till 1800-talet, ja i vissa sociala skikt ända in på 1900-talet innan underbyxor bars allmänt i Västeuropa.

Orsakerna till att kvinnor inte bar underbyxor var flera och hängde samman med uppfattningar om genus och om moral. Byxor, av vilket slag det vara månde, uppfattades länge som enbart mansplagg och det var otänkbart att kvinnor skulle bära dem – i detta kunde man stödja sig på den högsta auktoriteten: Bibeln, som säger att den som klär sig i det andra könets kläder ”är en styggelse för Herren, din Gud” (Femte Mosebok 22:5). Just att det var ”mansplagg” var det som gör underbyxor så oanständiga, precis som det är detta som gör att de, när de väl började bäras, alltid var öppna i grenen – underbyxor som var stängda i grenen var för lika mäns underkläder och därmed omoraliska och opassande.

Underbyxor var också förknippade med prostituerade, det var nämligen denna grupp som först började bära underbyxor; vi känner dem först från 1500-talets Venedig – som till exempel ses på detta tryck av Cesare Vecellio från 1500-talet slut. Det finns också ett bevarat exemplar, i linne och helt broderat med mottot ”Voglio il core”, dvs. ”jag vill ha hjärtat”, något som tyder på att de tillhört en prostituerad (Moda a Firenze 1540-1580, 2005).

Underbyxor bars alltså först av prostituerade och frågan man ställer sig är då varför de valde att bära dem, varför i hela världen dessa stora, puffiga knäbyxor var något som venetianska män förväntades tända på?

Svaret ligger i två förhållanden som båda gjorde underbyxorna till något förbjudet och kittlande. Det ena har jag redan varit inne på: att byxor egentligen var manskläder. I renässansens italienska städer fanns en ganska omfattande kultur av sodomi, dvs. män som hade sex med andra män (jag använder inte ordet homosexualitet eftersom det innebär en identitet baserad på sexuell läggning, en mycket modernare företeelse), dessa sågs dock inte som enbart intresserade av män och det fanns i samtiden en teori om att ett alltför stort intresse för samkönat sex från dessa mäns sida kunde avledas med hjälp av kvinnor i manskläder (se t.ex. Hidden from history – reclaiming the gay and lesbian past, 1989). Även för män som inte utövade sodomi fanns det uppenbarligen något lockande med det könsöverskridande som en kvinna i ett mansplagg innebar, ett slags förbjudet, queert begär

Det förbjudna finns också i det andra skälet till att underbyxorna gjorde kvinnor mer åtråvärda: venetianarnas stora rival i Medelhavet, både ekonomiskt och militärt var det ottomanska väldet och de turkiska kvinnorna bar vida byxor. Genom att ha sex med en kvinna i byxor besegrade man dels symboliskt sin rival och fiende, dels fick man tillgång till österns dekadenta njutningar som man ända sedan korstågstiden föreställde sig fanns i den muslimska världen.