Mode och teaterkostym

”Teaterkostym har inget med mode att göra. Kostymen är ett redskap för skådespelaren, den ska ge henne/honom stöd i rolltolkningen.” Det sa en gång kostymtecknaren och scenografen Charles Koroly till mig i en intervju. Han blev nästan förnärmad då jag påpekade att man kunde se att han hade känsla för mode (att jobba med kläder på teater och film har liksom högre status än att vara i modebranschen …).

Jag syftade på den vita, dramatiskt bandagerade, klänning han skapat till Agneta Ekmanner i Traum, en föreställning som spelades på Sibyllan i Stockholm i början på 90-talet. Jag var djupt imponerad av det starka uttrycket. Här fanns en kostymör med känsla långt över det vanliga.

Koroly arbetade med Ingmar Bergman i många föreställningar, bland annat Misantropen på Dramaten. Det blev en fantastisk uppsättning och en alldeles hänförande kostym. Koroly miste nästan jobbet på kuppen. Han påstods ha överskridit budgeten. Teaterchefen var upprörd, och inte bara hon… men Koroly framhärdade. Han menade att om skådespelaren får en kostym där all omsorg och kvalitet lagts ner, så känner han/hon det, och gör ett mycket bättre jobb på scenen.

Korolys omsorger var inte att tvivla på. Allt material var handplockat. Antika vävnader, tunga brokader, siden och sammet … tyger som bara lyste av klass och kvalitet. Med Dramatens skickliga syateljé hade han skapat scenisk haute couture av sällan skådat slag. (Numera är han knuten till Stockholms Stadsteater, där hans kostym för Bröderna Lejonhjärta fått starka lovord. Om detta intervjuas han i senaste numret (5/09) av Teatertidningen.

Episod 19: Bakom kulisserna med Charles Koroly

Go-See | MySpace Video

Charles Koroly har också arbetat med GöteborgsOperan och West Side Story. Tyvärr är han inte representerad när Göteborgs Stadsmuseum nu bland annat visar teaterkostym i en utställning om tre jubilerande Göteborgsteatrar kallad ”Konungen, Stormen och Aniara”. Utställningens tillkrånglade namn och oinspirerande affisch berättar tyvärr inte alls vad det är frågan om. Men den modeintresserade har mycket att hämta, ett 40-tal plagg visas. Dock finns inga beskrivande texter, analyser eller reflektioner över hur, och varför en viss kostym kommer till. Detta är mer en kavalkad över Göteborgs teaterliv sedan slutet av 1800-talet.

Gott så. Kostymerna kan studeras på nära håll och i många fall finns också kostymskissen med som jämförelsematerial.

Vissa kostymer glider spårlöst förbi, det är teater, utklädning, det är på låtsas. Andra sticker ut och hugger tag. Varför?

Svårt att peka på. Jag tror det har med mode att göra, en uttalad känsla för material, proportioner, siluett och detaljer. Man ser när en alldeles speciell hand varit framme. Som i Nina Sandströms korsettklänning från madam Bovary på Stadsteatern, eller Gill Marshalls kostym för Revisorn, eller bildkonstnären Endre Nemes utsökta klänning från Om jag vore Kung från 1960 …

Riktigt i trance faller jag över den Hamletkostym från 1935 som öppnar utställningen i främre trapphallen. Känns grymt modern. En slimmad dräkt, jacka och byxa i mjuk svart mocka (tror jag) och med detaljer i siden. Lite Ola Salo över den. De tillhörande spetsiga mockabootsen med sin täta snörning är också fantastiska. Vilken detaljarbete – vilken omsorg i hantverket!

Gösta Ekman bar kostymen och det uppges att kostymtecknaren är okänd, men troligtvis var det Knut Ström (som tillskrivs en annan kostym i samma föreställning), han är den store teatermannen i Göteborg i början av 1900-talet och gjorde det mesta; från regi, scenbild och kostym till affischen. Knut Ström får stort och välmotiverat utrymme i denna sevärda utställning. Två nyutkomna böcker om Göteborgs teaterhistoria kompletterar bilden, läsvärt och snyggt. Stadsmuseets omfattande utställning pågår till 29 augusti 2010.