Uppochnervänt om burka och niqab

Personer med starka vänstersympatier brukar driva tesen att hela grupper av människor är strukturellt förtryckta. Det tillhör agendan att bekämpa sådant förtryck, vilket är grunden för till exempel ståndpunkter kring anti-rasism eller för feministiskt inriktad politik. Människor med starka liberala övertygelser brukar lyfta fram individen som en kompetent aktör som kan förändra sin egen livssituation och där politik handlar om att undanröja de hinder som finns för att fatta fria val.

Denna okontroversiella uppdelning har lösts upp i Sverige (och i Frankrike) när det gäller en viss grupp av människor: kvinnor som bär heltäckande klädsel i form av burka eller niqab, där alla utom ett fåtal dessutom tillhör en minoritetsgrupp. Få exempel visar väl så tydligt som detta att kläder är kommunikation och det kraftfull sådan. Det budskap som finns inbäddat i burka och niqab uppskattas av få sekulariserade människor, oavsett politiska värderingar, och de känslor som väcks är starka.

Det är ändå fullt möjligt att hävda att de kvinnor som väljer att bära dessa plagg har all rätt att göra detta, helt enkelt för att de är okränkbara individer med en fri vilja. Men det jag inte får in i mitt huvud är att samma personer som till exempel anser att förbudet mot könsdiskriminerande reklam är helt riktigt och som inte heller tvekar att använda politiska medel för att styra människors livsval ända in i sovrummet, utgår mer från denna människosyn än de som vanligtvis brukar göra det. Till exempel den moderate statsministern som tydligt deklarerar att han ser denna klädsel som en del av (ett strukturellt) kvinnoförtryck i en patriarkal kultur och som man måste använda politiska medel för att bekämpa.

I Sverige upphävdes uniformsförbudet 2002 sedan det i mitten av 1990-talet hade börjat ifrågasättas utifrån kraven på yttrandefrihet. Därmed är det högst osannolikt att vi i Sverige ens skulle komma i närheten av att införa ett allomfattande förbud mot burka och niqab i det offentliga rummet, men på arbetsplatser är det möjligt för arbetsgivaren att bestämma i sådana här frågor. Det ska bli intressant att se om fler plagg och symboler kommer att bli föremål för diskussion och förbud. När principiella beslut fattas har dessa en tendens att utvidgas till att gälla fler och fler fall. Kristna symboler, piercing eller lättkläddhet kan kanske bli föremål för reglering.

Vilka effekter som diskussionen kring burka och niqab får, kanske till och med ökad spridning av denna klädsel såsom ett political statement, och hur det skulle gå till att hindra heltäckta kvinnor från att åka allmänna färdmedel (ett extremt förslag från Frankrike), är omöjligt att säga. Det senare är ju dessutom helt absurt: om man hyser åsikten att dessa kvinnor är förtryckta, hur blir de mindre förtryckta om de tvingas stanna hemma? Dessutom kan man fråga sig hur stor andel av muslimerna i Sverige som täcker sig helt eller handlar det i förlängningen även om bruket av hijab (huvudduk)? Själv ogillar jag de föreställningar/ställningstaganden som kommer till uttryck när en kvinna täcker håret och jag blir direkt illamående när jag ser småflickor i en ordinär huvudduk, men det är omöjligt att inte oroas över en utveckling där kvinnors sätt att leva fördöms så massivt av utomstående. Oavsett om det handlar om konsumtion av handväskor eller klädval.

Till sist: senaste numret av Arena har det här ämnet som tema. Verkligen superintressant.