Idag fick jag veta att nästa vecka har Copenhagen Business School en fantastiskt spännande konferens och jag tror att åtminstone en del av bidragen kommer att dyka upp i Fashion Theory någon gång nästa år. På CBS händer det för övrigt en hel del spännande saker och minikonferensen, New European Fashion Centres – Dreams of Small Nations in a Polycentric Fashion System, verkar ingår i en serie som kallas Creative Encounters . Det är en av arrangörerna, Marie Riegels Melchior (som också medverkar här på Modearkivet), som skickat mig informationen.
De inbjudna talarna utgår från det faktum att det internationella modet inte längre enbart påverkas från modets världsstäder, utan att även mindre städer vid skilda tidpunkter också har betydelse. Till detta kommer, om man skrapar på ytan, att det i en rad små länder (och städer) finns uttalade visioner att åstadkomma ett internationellt avtryck. Jämför till exempel föreställningarna om det svenska modeundret. Arrangörerna framhåller i sin inbjudan att samtidigt som modeindustrin är mer globaliserad än någonsin, inte minst genom outsourcing av tillverkningen, så knyter de små ländernas aktörer sig allt närmare en nationell diskurs. Det handlar om såväl privata som offentliga aktörer, till exempel hur myndigheter använder mode som place-branding och hur etablerandet av modeinstitut och modemässor liksom modemuseer och modeutställningar spelar en viktig roll. De länders modesystem som kommer att belysas och diskuteras under konferensen är Irland, Nederländerna, Portugal, Island och Danmark.
Det är helt fritt att komma och lyssna under konferensdagen den 20 januari i Köpenhamn, men man måste anmäla sig senast två dagar innan. Om jag får någon ordning på hur man postar pdf här på bloggen så kommer jag att lägga ut programmet och registreringsanmälan. Om inte, så maila oss så skickar vi inbjudan vidare. Och kanske, kanske kommer jag att åka dit. Trots att jag inte har någon speciellt flexibel läggning och detta var på rätt kort varsel. Men om jag gör det lovar jag att berätta om de modeunder som finns på andra ställen än i Sverige.
2 Comments
WTF! Menar de att det finns andra modeunder än svenska:-)
För övrigt skulle det vara intressant att höra om huruvida modet som företeelse är internationell medan designen är alltmer nationell (och produktionen asiatisk). Tänker på både Sverige och Danmark med märken som verkar ha en otroligt viktig hemmamarknad men som bygger sin hemmamarknad till viss del på internationellt erkännande (tänker Acne, Whyred men även Nudie, Karin Wester etc). Det skulle vara en förklaring till att alla länder verkar tycka att de är små modeunder.
Och det värsta: jag var inte ens inbjuden att prata om det svenska undret
. Skulle det portugisiska eller irländska vara större/viktigare/intressantare än det svenska i ett internationellt sammanhang? Det är hårt att vara svensk i dessa tider, slag efter slag. Bara ur högen: islänningar gillar inte svenskar (idag på Ekot) och amerikanerna tänker stänga Saab.
Apopå om designen är nationellt förankrad, så är jag väldigt intresserad om det finns ngt som förenar det “svenska” modet i uttrycket. Funktionellt är ju ett ord som brukar dyka upp. Men för att säga ngt om det behöver man ju ha bra koll på modet i de andra länderna och det har verkligen inte jag.