Mona Salin har gjort bort sig. Det är min absoluta åsikt när jag ser bilden på den olycksaliga röda Louis Vuittonväskan placerad snett framför Mona där i soffan efter riksdagsdebatten. Vilken framgångsrik produktplacering! – det är min första tanke … För tänk om det är så, att Monas rika, anonyma väninna som sägs ha gett henne väskan, jobbar på Louis Vuitton och kom på den genialiska idén att ge Mona en LV-väska på hennes 50-årsdag? En väska som därmed, med stor sannolikhet, snart skulle fastna på bild i tidningen – ja, ungefär det som hänt nu – och på så sett skapa gratisreklam för många sköna hundratusentals kronor?
Jag hoppas verkligen att det inte är så. Men alla som jobbar inom modebranschen vet ju att det är så det ofta går till. Kända och okända varumärken skänker bort varor till kända personer för att på så sätt få reklam som är oändligt mycket mer värd än den marknadsföring varumärket normalt kan köpa sig till.
Produktplacering kallas detta och det är tidens melodi. Idag är det produktplacering som finansierar både tv-produktioner och filmer.
Jag missunnar inte Mona en dyr väska av hög kvalitet. Men jag tycker det är dålig smak att, som socialdemokratisk partiledare, välja det franska lyxvarumärket Louis Vuitton. Det är en alltför enkel klassmarkör som bara signalerar överflöd och lyxkonsumtion.
Gott hantverk må så vara. Det finns många andra väskor av lika hög kvalitet – ja, någon svensk väsktillverkare skulle säkert kunna skräddarsy en röd exklusiv väska just för henne – som aldrig skulle sticka i ögonen på folk, så som denna.
Ted Hesselbom, chef på Röhsska museet i Göteborg, säger att museet är på jakt efter just en sådan här väska. Rädda hedern och skänk den till Röhsska, Mona!
6 Comments
Ja, problemet är ju inte om Sahlin har en väska eller något annat som kostar sextusen kronor. Problemet är ju vad hon kommunicerar genom valet av väska. Här finns en rad klass- och genusaspekter värda uppmärksamhet.
Måste bara tipsa om att Marie Söderqvist jämför Filippa Reinfeldts väska med Mona Sahlins. Huvudpoängen är just vad man vill kommunicera: http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/24/politiskt-problem-att-filippas-v-ska-r-billigare-n-sahlins
Magdalena Petersson McIntyre intervjuas i DN om genusaspekten i det här sammanhanget: http://www.dn.se/livsstil/trend/en-handvaska-ses-som-onodig-en-sportbil-som-en-investering-1.1031754
Fast om hon fick den i present så är det väl väldigt ohyfsat att ge bort den? För att inte tala om att presenter som man får av vänner inte bara har ett ekonomiskt värde utan också ett affektionsvärde.
1. Jag känner saknad efter vänner som ger mig presenter för 6 000 kr
2. 6 000 kr för en Louis Vuitton i den storleken är ju dock rena rånet.
3. Kanske borde Peter Ericsson köra Volvo XC90 istället för en Hyundai Santa Fé
4. Varför ställde hon sin väska där över huvud taget? Vem tar med en väska på en gruppbild?
5. Produktplacering? Tja, varför inte, för en billigare LV-linje med budskapet att till och med en vanlig Mona från Nacka kan bära den.
6. Det skulle vara coolt med väskan på Röhsska. LV brukar har bra andrahandsvärde. Låt Ted och Mona mötas på Tradera.
7. Det är ett sjukt land som kan härbärgera en nationell debatt om en väska för 6 000 kr
8. Vickan! Håll i kronan, det här är bara ett stänk av de spottloskor du och Daniel kommer att få utstå när presenterna ska packas upp. Vänta till dan efter.
Inte rånet. Fyndet, menade jag.
Vad jag inte förstår är hur LV (och andra i samma kategori) ska kunna fortsätta att framstå som lyxvarumärken (”Mona från Nacka…”). Hermes verkar köra en helt annan linje och Stil häromveckan var intressant när de gjorde en djupdykning i det företaget: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2794&artikel=3371421