Fortsatt spaning: against throwawayism

I senaste numret av den brittiska utgåvan av Wired, vilken för övrigt köpts av misstag och som inte alls håller samma nivå som den amerikanska, lyfts 25 idéer som kommer att ha stort inflytande under kommande år. En av dessa är att produkter som baseras på en idé och som har en historia att berätta har framtiden för sig. Redaktionens exempel är företaget Howies som tillverkar jackor och väskor som ska vara så slitstarka att de kan ärvas. Slogan: Hand-me-down. Plagget som lämnas vidare till nästa generation bär på ett liknande sätt som Amy Twigger Holroyds på en historia. Eller som Howies uttrycker det: de befinner sig på en resa. Affärsidén är att konsumenterna ska shoppa mindre (men mer av Howies produkter får man förmoda).

Därmed kan jag foga Howies till min lista över samtida företag med inriktning mot moderelaterade konsumtionsvaror av högre kvalitet och till högre priser än det gängse utbudet vilka samtidigt lägger moraliska värderingar på såväl produktion som konsumtion.

Men jag har insett att mina spaningar på det här området inte kommer att leda till någon inbjudan till P1:s spanarpanel. I alla fall inte om det är ett viktigt kriterium att spaningar ska ligga det minsta i framkant. Tyckte själv att jag fick bevis efter bevis på att detta var något som skulle prägla framtiden, som till exempel när jag häromdagen fick syn på Iittalas stora reklamkampanj inför julen: ”Lasting design against throwawayism”. Men faktum är att kampanjen lanserades för minst ett år sedan (antalet träffar på Google: 45 000) och Iittala har till och med en skara fans på Facebook. Framtidsförutsägelser brukar ju inte heller vara något som historiker ägnar sig åt, så det är väl bäst att förbli vid sin läst. Men spaningarna kommer ändå att fortsätta eftersom jag samlar material till en studie där jag ska sätta in det här fenomenet i ett historiskt perspektiv.