Damernas värld har sedan början av 1980-talet delat ut Guldknappen till enskilda klädskapare, en årlig tilldragelse som modeintresserade inte missar och som numera uppmärksammas stort i både press och i klädbutiker. 
Till exempel var det hart när omöjligt att i höst missa att Carin Wester fick årets Guldknapp om man shoppade på Åhléns City i Stockholm.
Vad jag däremot helt hade missat var att Damernas värld skänkt sin samling av Guldknappenkreationer till Nordiska museet. Den ursprungliga donationen bestod huvudsakligen av de plagg som ingått i 25-årsjubileet och museet har kompletterat samlingen, vilken nu innehåller drygt 80 plagg och accessoarer. De har också katalogiserat plaggen med utförliga beskrivningar samt angett inspirationskällor. Men inte nog med det: många av de 28 vinnarna har också intervjuats om sin gärning och därmed har det skapats ett källmaterial för dem som vill undersöka det ”svenska modeundret” närmare! Intervjuerna har både filmats och transkriberats. Tyvärr är vare sig samlingen eller intervjuerna kompletta, men de ansvariga har strävat efter att alla pristagare ska vara representerade på något sätt.
Allt detta lärde jag mig på just Nordiska museet vid den textilvetenskapliga konferens som inleddes idag och avslutas på fredag. När Guldknappen firar 30-årsjubileum om ett par år kan vi se fram emot en utställning om tre decenniers svensk modehistoria på museet. Kanske något av ett dilemma med tanke på att Guldknappen är en kommersiell företeelse i hägnet av en enskild modepublikation – något som en konstvetare i publiken framhöll i samband med presentationen och jämförde med hur Liljevalchs misslyckats med samarbeten med kommersiella aktörer (se här och här). Samtidigt har Guldknappen påverkat utvecklingen på området och placeras priset i sin samhälleliga kontext kan ju utställningen hantera den latenta konflikten.
2 Comments
Bra Carina – ser fram mot att läsa mer seriösa reflektioner runt mode.
Tack och vi ska göra vårt bästa. Och vi skulle bli så glada om du också ville medverka.