För närvarande arbetar jag med en studie där jag undersöker gränslandet mellan modeföretag och konsumenter samt hur det kan ta sig uttryck, exempelvis i form av modebloggar. Nyligen läste jag ett mycket intressant kapitel i boken ”Mode – en introduktion” författat av Jacob Östberg som skriver om konsumtionskulturteori, manlighet och mode. Östberg beskriver att manlighet och mode i grund och botten handlar om kunskap och om att kunna navigera mellan en traditionellt maskulin konsumtionsroll som fokuserar på rationalitet samt funktionalitet och en traditionellt feminin roll som fokuserar mer på vad som är estetiskt tilltalande. Gränserna är ibland svåra att uppfatta. Utifrån det här perspektivet kan vi förstå den senaste tidens uppkomst av exempelvis livsstilstidningar samt modebloggar för män som delvis fungerar som guider för sina läsare beskriver Östberg.
Inom modebloggosfären, och framförallt bland de mest populära modebloggarna, dominerar i stor utsträckning tjejer och kvinnligt mode. Dock finns några exempel på modebloggar som fokuserar på manligt mode, såsom Manolo eller någon av de läsvärda bloggarna hos modemagasinet KING. Det som är intressant med bloggar i allmänhet, och i det här fallet modebloggar som riktar sig till män, är att de skapar plattformar för vetgiriga människor med likande intressen att mötas och diskutera saker som engagerar dem. Bloggarna kan i sin tur ge upphov till ett stort antal små offentliga sfärer kring olika typer av intressen. Inom sfärerna blir det möjligt att diskutera, experimentera och skapa nya perspektiv kring exempelvis hur män bör och inte bör klä sig.
Den offentliga diskussionen om modebloggar har förts under en rad olika rubriker och har stundtals varit relativt hetlevrade. Dock har manliga modebloggar och deras betydelse för hur vi uppfattar var gränserna för manlighet och mode gått relativt obemärkt förbi i diskussionen. Vilken inverkan dessa bloggar kan tänkas ha på vad vi betraktar som manligt i relation till mode är givetvis svårt att svara på. Men om vi däremot vänder lite på frågan, huruvida modebloggar som inriktar sig mot manligt mode har någon betydelse för hur vi uppfattar gränserna, blir frågan betydligt enklare att svara på.
4 Comments
Man får ha ett rätt kort tidsperspektiv om man ska kunna dra en sån skillnad mellan mäns och kvinnors förhållande till kläder och mode , men de har ju ofta det, de som skriver om mode. I alla fall innan 1800-talet var estetik en viktig del i det manliga förhållandet till modet och visst var det det under stora delar av även 1800-talet – med mönstrade silkesstrumpor, broderade västar och annat.
Framför allt rör det sig om en process över lång tid, och om ett manligt tolkningsföreträde av vad som är rationellt, ett ord som dock inte alltid har haft enbart positiva konnotationer.
Men Eva det vill vi ju veta mer om! När blev till exempel det sköna som inte förpackades i funktionell form, rak och stramt, utan det som var krusidulligt och pyntat helt sammankopplat med det feminina (om man nu kan uttrycka sig så)?
Vad jag tycker att många missar när det gäller medier som behandlar manligt mode är att man utgår ifrån att lära mannen. Han är ett oskrivet blad, en tabula rasa att fylla med rätt innehåll, en novis att lära upp. Redan på 60-talet läxade PlayBoy upp mannen i ämnet Hur klä sig på dejten och senast såg jag ett nummer av Café eller King vars största rubrik var “Bli en bättre man”. Så, förutom att angripa kläder och mode tekniskt utgår man ofta från att lära upp mannen, det är mediet i sig som har övertaget, inte läsaren. Nu är jag ingen storkonsument av nyss nämnda titlar men det känns som att de sällan uppmanar läsaren att leka med kläder, att förhålla sig kreativt till dem eller bryta regler. Läsaren hamnar på så vis i någon slags beroende situation till mediet då man ständigt måste läsa mer för att fortsätta vara rätt. Självklart är det lite utgångspunkten i mode, att något är rätt eller fel, men på få platser som hos männens stilrådgivare finns det regler för hur och vad.
Mode och manlighet.. Very nice