Finns det kjolar för män?

H&M har nyligen tagit in ett kjolliknande plagg för män. Plagget liknar mest en kilt och har korta byxor fastsydda på insidan. Det har blivit omskrivet i pressen, oftast under rubriken ”H&M tar fram kjol för män”. För ett par år sedan tog arbetsklädsföretaget Blåkläder fram en kilt, designad av Marcus Jahnke och också den fick stor uppmärksamhet för sin gränsöverskridande form, bl a blev den årets Tekoprodukt 2007. Kiltar, liksom den av Blåkläder, är intressanta och inte helt lätta att tolka. Å ena sidan är en kilt ett plagg som inte är så värst tvetydigt. Kiltar är och har alltid varit mansplagg. En kilt skiljer sig från en kjol genom att vara ett tygstycke som knäpps i sidan med någon slags spännen. Kjolar har sömmar i sidorna. Å den andra sidan är denna skillnad inte uppenbar och kilten tolkas ofta som kjolsplagg med potential att luckra upp gränser mellan dam- och herrplagg. Det är det som utgör fascinationen för kiltar eller kjolar på män. Men det har tidigare sällan fungerat särskilt väl. Jean-Paul Gaultier har försökt men inte lyckats, kilten har inte blivit ett vardagsplagg för några stora grupper av män och har hittills främst synts på modeintresserade. Hantverkskilten för Blåkläder har varit lite av ett undantag. Den har sålt väl och väckt mycket uppmärksamhet, men värdet av den har trots allt handlat om nya former för marknadsföring snarare än förändrade klädkoder för nya grupper och med nya funktioner. Kjolar och kiltar är inte feminina eller maskulina plagg i sig själva, utan tolkningar av plaggen handlar helt om hur de presenteras. Hos Elizabeth Wilson är leken med könsskillnader den stora frågan för modet, experiment med det androgyna kan ses som en säker flirt med transvestism, utan faror inblandade. Unisex blir då ett sätt att pacificera könsskillnader. Rebecca Arnold har lämnat ett något mer öppet bidrag. Tvetydighet skapar osäkerhet eftersom definitiva förståelser inte så lätt kan nås. Unisexa kläder döljer genusskillnader och presenterar en jämställd maskerad för alla, skillnader förnekas. Blåkläders hantverkskilt och H&M:s nya presenterar inte någon illusion om en jämställd unisexklädsel för alla. Tvärtom om handlar det om att lyfta fram något maskulint och skapa ett nytt uttryck av det, det är inte unisex, det liknar snarare Wilsons modell, en säker flirt med det androgyna. Om unisex döljer kroppen i könlösa kläder har det androgyna handlat mer om att förena manligt och kvinnligt i en och samma kropp. Nya manliga plagg handlar om att skapa nya uttryck för herrmode som söker inspiration i en manlig värld med presenterar det på nya sätt. Detta är ett sätt på vilket konsumtionssamhället ständigt utmanar och omskapar vad det innebär att vara – och konsumera som – män och kvinnor.