En av de mest seglivade myterna om mode är att det finns ett samband mellan den ekonomiska konjunkturen och den kjollängd som är modern. Vem som först lanserade teorin vet jag faktiskt inte, men det sägs ha varit under 1920-talet och sedan dess har den regelbundet återgivits både i populära böcker om mode och i tidningar av olika slag. Den har också flera gånger vederlagts av modeforskare, men detta slår aldrig igenom lika brett, utan myten fortsätter att återges; kanske för att vi människor vill att det ska finnas mönster som förklarar saker.

Enligt denna teori finns det alltså ett samband mellan konjunktur och kjollängd, så att kjolarna är kortare när det är högkonjunktur och längre under lågkonjunktur. Som exempel brukar man ange 1920-talets korta kjolar kontra 1930-talets betydligt längre kjolar, samt 1960-talets korta och 1970-talets längre. Man har till och med försökt förutspå konjunkturer med hjälp av kjollängder på modevisningarna, vilket naturligtvis är helt omöjligt, man måste skilja på kausalitet och korrelation – bara för att två saker sker ungefär samtidigt behöver den ena inte vara orsak till den andra. Och nog vore det i såna fall rimligare att konjunkturerna orsakade kjollängden än tvärtom?

Mot ”kjollängdsteorin” finns emellertid flera invändningar: Dels har den ett mycket kort historiskt perspektiv, begränsat till 1900-talet; det fanns tydliga låg- och högkonjunkturer även innan det och som inte gav några återverkningar på kjollängden, dels tar den inte hänsyn till att det de senaste 40 åren inte funnits en enda kjollängd som varit ”den rätta”. Istället har det i modet alltid funnits flera alternativ – man brukar säga att den kortkorta kjolen som slog igenom vid mitten av 1960-talet var det sista universella modet, därefter ses en större diversifiering, både mellan olika modehus och designers och i gatumodet. Idag finns flera framgångsrika designers som endast i mindre grad relaterar till de allmänna trenderna utan bara skapar för sitt eget speciella klientel.

Även om man bara talar om perioden 1900-1970 håller inte teorin när man börjar studera modet och konjunkturerna närmare: Under 1950-talet när Europas och Västvärldens ekonomi återhämtade sig starkt och människor i de delarna av världen upplevde ett aldrig tidigare skådat välstånd var till exempel kjolarna längre än vid slutet av depressionens 1930-tal. De (förhållandevis) långa kjolarna under 1950-talet hänger istället samman med en längtan tillbaka till en, som man uppfattade det tryggare värld, efter världskriget. Den stora inspirationen till Diors New Look hämtades från 1850- och 1860-talens mode, med korsetterade midjor, krinoliner och rundade axlar med lågt isatta ärmar. Det var alltså ett uttryck för en längtan till att återgå till det gamla, i synnerhet vad det gällde kvinnas plats i samhället; det är ingen slump att det breda genomslaget för hemmafrun kom under detta decennium. Kläder och mode är i själva verket ett mycket användbart område för att studera våra föreställningar om kön och status, två saker som ju delvis konstrueras med hjälp av kläder. Man ska bara undvika att dra så enkla slutsatser som att konjunkturer och kjollängd hänger ihop.